Blir man lyckligare av musik?

Jag och maken kickade igång konsertåret 2018 med Oskar Linnros på Cirkus igår. För första gången på länge tog jag in hela känslan av konserten efter att under många år varit lite ”avtrubbad” p g a intag av SSRI medicin (ingen stor dos men ändå tillräckligt för att uppleva en känsla av likgiltighet). Igår kunde jag känna hur musiken grep tag i mig och rörde om i mitt inre. Jag är inte på något sätt motståndare till antidepressiv medicin, då det för mig varit nödvändigt under perioder för att orka. Samtidigt så stänger man kemiskt av upptaget av Serotinin (kroppens må bra-hormon) och det lilla man har fortsätter snurra runt istället för att suga in och försvinna i en cell någonstans.  

En riktigt bra konsert bjuder på hela känsloregistret; glädje, eufori och gråt. Forskning visar att folk som går på konsert ofta har bättre hälsa, så lite som 3 gånger per år räcker. En ny dansk studie har sett ett samband mellan musik och god psykisk och fysisk hälsa. Att lyssna på musik i allmänhet har dock inte samma effekt som att gå på konserter. Forskning visar också att t ex körsång ändrar kroppens kemi och bland annat höjer endorfinnivåerna som gör att man känner välbefinnande. 

Självklart hjälper inte en konsert som bot när man befinner sig i ett läge då man inte ens orkar ta sig till konsertlokalen. Jag har vid flera tillfällen ”vaskat” konsertbiljetter som min man köpt. Jag är dock tacksam att han försökt få med mig, men trägen vinner och så en dag orkar man tillslut följa med. När man äntligen orkar är jag övertygad om att en konsert eller dylikt då och då kan hjälpa för att uppnå välbefinnande.  

För att anknyta till Sundbybergs-sonen Linnros låt - Ack Sundbyberg ”..se Sundbyberg och sedan dö”. Någon gång ska vi alla dö och då är det ju bättre att göra det lyckligare. Om konserter kan bidra till nivån av lycka är i alla fall jag beredd att chansa J Jag tror dock att man ska hålla sig undan konserter med artister man inte gillar.