Nu är det dags....

De senaste veckorna har varit händelserika och på många sätt avgörande för hur mitt liv kommer att se ut efter sommaren och framöver.  Jag har knappt kunnat äta eller sova och har därmed inte heller varken haft tid, ork eller fokus att skriva något på bloggen och så får det vara.

Efter mer än 20 år hos samma arbetsgivare har jag nu bestämt mig för att lämna, nu skiljs våra vägar. Jag har haft många fantastiska år med fina kollegor och kunder men jag har också slitit och kämpat, oftast i motvind då det saknats tillräckligt med resurser, processer och verktyg för att göra ett bra jobb. De senaste åren har jag känt att något skavt, som en sten i skon och att jobbet dränerat mig på energi och det har saknats arbetsglädje och flow i organisationen vilket har sått ett frö hos mig och satt igång en process att något måste förändras. 

Jag har tidigare trott att det är mig det är fel på, att om bara jag ändrar på mig, anstränger mig mer och anpassar mig till rådande läge så kommer det att bli bra. I höstas kom jag dock till en punkt då jag insåg att det inte går att må bra. Arbetsbelastningen kommer inte att minska och arbetsmiljön kan jag varken påverka eller ta ansvar för. Ungefär på samma sätt som det inte går att slå knut på sig själv och anpassa sig för att få en lycklig relation. Om personen du lever med beter sig illa kan inga uppoffringar i världen göra dig lycklig. På samma sätt som det inte går att få en blomma att växa och slå ut om den inte får vatten och näring. Denna insikt fick mig till sist att fatta det stora beslutet att lämna och ge mig ut i det okända.

Det har tagit mig många år att bygga upp mig själv efter utmattningen och hitta självkänslan och få kontakt med mitt innersta. Påhejad och coachad av min fina terapeut har jag hittat och fått kontakt med något som länge varit undangömt. Hon kallar henne primadonnan, hon tar ingen skit och vill ha mycket kärlek och uppmärksamhet. När hon får det börjar det hände grejer. Jag har till slut börjat stå upp för mig själv, vågat sträcka på mig, höja rösten, säga nej, gå min egen väg, min värderade riktning.

Det är svårt att välja väg om man inte vet åt vilket håll man vill gå. Därför har det fått ta tid, jag har inte vågat känna efter tidigare, inte vågat kasta mig ut utanför banken.

Se dig därför omkring och fundera över hur din omgivning ser ut; på arbetet, i din relation, bland dina vänner. Får dom dig att skratta, växa och blomma eller kämpar du hela tiden i motvind och dräneras på energi?

Dags att lämna för något som får dig att blomma. Det betyder inte att ge upp det betyder att ta ansvar och att ta hand om den viktigaste personen i ditt liv, dig själv.

treejpg